Pages Navigation Menu

Vallfodrets hygieniska kvalitet

Vallfodrets hygieniska kvalitet

Vallfoder av god hygienisk kvalitet är viktigt för att hästen ska hålla sig frisk. Hö ska vara torrt och dammfritt och för ensilage gäller en lyckad ensileringsprocess med bra packning och täta lagringsbetingelser. Här presenteras några kemiska hygienanalyser som används för att bedöma hur väl ensileringen lyckats och huruvida fodret är av acceptabel hygienisk kvalitet för djuren. Tabell 1 visar några gränsvärden som används vid bedömning av vallfoders hygieniska kvalitet.

pH-värdet är ett mått på surheten och det visar om syra har bildats. Olika syror är mer eller mindre starka och pH är summan av alla syrors effekt. I blötare foder är målet att det ska bli tillräckligt surt för att hämma all mikrobiell aktivitet. I ett förtorkat foder hämmas bakterier även av den lägre tillgången på vatten och pH behöver inte bli lika surt. Därför är ett acceptabelt pH olika beroende på vilken ts-halt fodret har och i väldigt torra foder är pH-värdet inte längre något bra kvalitetsmått.

Mjölksyra är den syra som bildas i en lyckad ensileringsprocess. Mjölksyran bildas av mjölksyraproducerande bakterier, så kallade LAB (Lactic Acid Bacteria), när de bryter ner kolhydrater. Mjölksyra är den starkaste syran som bildas under ensileringsprocessen och därför också den syra som sänker pH-värdet mest. LAB är de tåligaste bakterierna och därmed de som kan fortsätta växa längst när pH-värdet sjunker. Så när LAB slutar växa har pH sjunkit tillräckligt lågt för att all mikrobiologisk aktivitet ska ha avstannat och ensilaget är nu lagringsstabilt så länge det är lufttätt.

En del LAB kan även bilda ättiksyra, men den är inte lika stark som mjölksyra och sänker därför inte pH-värdet lika mycket. Även icke önskvärda bakterier, som enterobakterier, bildar också ättiksyra. Därför är en alltför hög ättiksyrahalt tecken på att ensileringsprocessen inte gått som den ska och att icke önskvärda bakterier vuxit till, särskilt om fodrets mjölksyrahalt samtidigt är låg.

Mängden ammoniakkväve (NH3-N) speglar hur mycket av grödans protein som brutits ner av oönskad mikrobiell aktivitet. Den oönskade proteinnedbrytningen i ensilage sker främst av proteolytiska clostridier men även enterobakterier kan bryta ned protein. Hög halt NH3-N är därför tecken på icke önskvärda mikroorganismer i fodret. För att spegla hur stor andel av proteinet i grödan som brutits ned brukar man ange NH3-N i % av totalkväve, vilket kallas för ammoniaktal (A-tal).

Smörsyra är inte önskvärt i ensilage, den bildas främst av speciella smörsyrabildande bakterier, clostridier. Hög smörsyrahalt i kombination med högt ammoniaktal visar att ensilaget är förstört av clostridier, som kommer in i grödan då den förorenas med jord och gödsel. En god hygien för att förhindra att grönmassan smutsas ner och förtorkning till minst 30 % är ett bra sätt att undvika clostridier.

Om ensilaget tagit värme så innebär det att det troligtvis skett en kemisk process där protein binder till fibrer. Varmgång i ensilage/hösilage kan ske när luft får tillträde och icke önskvärda aeroba mikroorganismer tillväxer, då kan också misstänkas att toxiner bildats. Men värme kan även uppstå tidigt genom cellandning utan tillväxt av mikroorganismer. Detta kan förbruka mycket socker och ge en dålig ensileringsprocess pga. sockerbrist. Värmen i sig medför ett sänkt näringsvärde då värdefullt protein binds till fibrer vilket innebär att varken proteinet eller fibern längre är smältbart. Vid analys av ADF-kväve får man svar på hur mycket av fodrets proteininnehåll som bundits till fibrer, om ADF-kväve är 20 % innebär det att 20 % av proteinet inte längre kan utnyttjas.

Nitrat är en giftig kväveförening som finns framförallt i grönmassa. Under vissa förhållanden kan nitrathalten vara extra hög i grönmassa: t.ex. vid starkt kvävegödslade vallar som skördas tidigt, särskilt i kombination med torka efter gödslingen eller skörd tätt inpå gödslingen. Under ensileringsprocessen bryts nitrat ner helt till ammonium eller delvis till mellanprodukter som nitrit och andra kväveoxider. I grönmassa med höga sockerhalter, som tillsatts syra eller förtorkats bryts nitrat ner i mindre utsträckning.

Text 20.1 tabell 1 sve

Vallfodrets mikrobiologiska kvalitet kan du läsa mer om här och mikrobiologisk hygienanalys av vallfoder här.

Sara Muhonen, AgrD

Källor:
Jansson A, Lindberg JE, Rundgren M, Müller C, Connysson M, Kjellberg L & Lundberg M. 2011. Utfodringsrekommendationer för häst. Inst. för Husdjurens Utfodring och Vård, SLU.

Landin J, Emanuelson M, Pauly T & Spörndly R. 2004. Hygienisk kvalitet i ensilage – kort faktasamling och en åtgärdsguide. Svenska Husdjur, Svensk Mjölk, SLU.