Pages Navigation Menu

Lös träck?

Lös träck?

I den här texten tittar vi närmare på träckens innehåll av torrsubstans och vatten. Träckens torrsubstanshalt (ts-halt) visas här i %, om ts-halten är 20 % innehåller träcken 80 % vatten. Så en högre ts-halt = mindre vatten och vice versa.

Figur 1 visar resultat från två olika studier där ts-halter i träck analyserats de första 48 timmarna efter abrupta byten mellan olika grovfoder. I båda studierna användes 6 travhästar i träning. I den ena studien genomfördes abrupta byten mellan hö (82 % ts) och ensilage (45 % ts), fodren skördades samma dag från samma vall och det var en tidig skörd med högt energiinnehåll (11,6 MJ/kg ts). I den andra studien genomfördes abrupta byten mellan grovfoder med högt råproteininnehåll (125 g smb rp/kg ts) och grovfoder med ett råproteininnehåll (86 g smb rp/kg ts) som tillgodosåg ett rekommenderat intag av råprotein, grovfodren var tidigt skördade med ett högt energiinnehåll (11,7 och 11,5 MJ/kg ts).

Text 27.1 fig 1 sve

Resultaten visar inga dramatiska förändringar i träckens ts-halt men det verkar som att ts-halten ökar nattetid. Att träckens ts-halt ökar nattetid kan bero på att frisättningen av hormonet aldosteron påverkas av dygnsrytmen med ökade aldosteronhalter i blodplasman nattetid. Det innebär en ökad absorption av natrium och vatten från tjocktarmen under natten och därmed en torrare träck nattetid.

Figur 2 visar ett lite mera långsiktigt perspektiv, det är samma studier av abrupta byten mellan olika grovfoder men medelvärden för dygn 1, dygn 2 och efter 3 veckors anpassning till det nya grovfodret.

Text 27.1 fig 2 sve

I studien med byten mellan grovfoder med olika råproteininnehåll skedde en förändring under de två första dygnen där ts-halten i träcken ökade efter bytet till grovfodret med rekommenderat råprotein och minskade efter bytet till grovfodret med högt råprotein. Den här förändringen bestod även efter 3 veckors anpassning då det fortfarande var en signifikant skillnad i ts-halt i träcken mellan de två grovfoderfoderstaterna med olika råproteininnehåll, skillnaden var dock endast 1,4 %.

Vad är det då i fodren som påverkar träckens ts-halt? Figur 3 visar korrelationer mellan ts-halt i träcken och hästens dagliga intag av olika fiberandelar (NDF, ADF), råprotein och mjölksyra men även det totala vattenintaget och grovfodrets ts-halt. Resultaten är från fyra olika grovfoderstudier med både travhästar i träning och hästar i vila. Ju bättre punkterna följer linjen desto högre är korrelationen och R2-värdet (ett värde mellan 0-1), dvs. desto troligare att det finns ett linjärt samband. Den starkaste korrelationen med träckens ts-halt hade det totala vattenintaget (Fig. 3b); ju högre vattenintag desto lägre ts-halt i träcken. Den näst starkaste korrelationen med träckens ts-halt hade råproteinintaget och grovfodret med högt råproteininnehåll gav även ett högre vattenintag än grovfodret med rekommenderat råproteininnehåll. De grovfoderstater som gav högre totalt vattenintag hade även högre smältbarhet och innebar högre kväveutsöndring och högre beräknad värmeproduktion.

Text 27.1 fig 3 sve

Ingen av hästarna i de här studierna hade diarréer och efter 3 veckors anpassning till foderstaterna varierade de individuella ts-halterna mellan 17,4 % och 25,2 %. Vilket visar att det kan vara stor skillnad mellan individer. Även andra faktorer i tarmens miljö kan ha inverkan på träckens ts-halt, som till exempel typ av fibrer och fibrers vattenhållande kapacitet. Men tarminnehållets och träckens vattenhållande kapacitet verkar faktiskt inte vara korrelerat med träckens ts-halt. Hur lös eller torr träcken däremot uppfattas med blotta ögat och när man kramar ur den beror på hur vattnet är bundet till träckens torrsubstans och behöver inte innebära stora skillnader i träckens ts-halt. Därför kan träckens konsistens upplevas olika beroende på vilken typ av foderstat hästen står på.

Sara Muhonen, AgrD

Källor:
Connysson M, Muhonen S, Lindberg JE, Essén-Gustavsson B, Nyman G, Nostell K & Jansson A. 2006. Effects on exercise response, fluid and acid-base balance of protein intake from forage-only diets in Standardbred horses. Equine Veterinary Journal (Suppl. 36), 648-653.

Muhonen S 2008. Metabolism and hindgut ecosystem in forage fed sedentary and athletic horses. Doktorsavhandling. Acta Universitatis Agriculturae Sueciae 2008:68.

Muhonen S, Lindberg JE, Bertilsson J & Jansson A. 2009. Effects on fluid balance, digestion and exercise response in Standardbred horses fed silage, haylage and hay. Comparative Exercise Physiology 5 (3-4), 133-142.