Pages Navigation Menu

Världens viktigaste hästfoder

se se

Giftiga växter på betet

Giftiga växter på betet

I beteshagarna kan det växa många olika giftiga växter och i normala fall ratar hästar dem då de ofta har en bitter smak. Men i en del fall kan hästar börja smaka på giftiga växter; vid brist på gräs eller annat foder i hagen, långa väntetider i hagen mellan utfodringarna eller tidigt på våren när suget efter färskt gräs är stort och de giftiga växterna i tidigt utvecklingsstadium ännu inte smakar så bittert. Många av de giftiga växter som hästar konsumerar avgiftas i levern, men beroende på vilket toxin det rör sig om och hur stora mängder hästen fått i sig räcker inte alltid leverns avgiftning till.

Det finns många växter, både ovanliga och vanliga, som kan ge förgiftning. En del växter behöver hästen konsumera i stora mängder för att förgiftning ska uppstå, men det finns även växter där endast små mängder behövs för att ge förgiftningssymtom. Det är viktigt att hästägare ser över sina beteshagar, inventerar de växter de hittar för att kunna skilja ut vilka som kan ge problem med förgiftning och försöka bli av med dem.

Många av de giftiga växterna är fortsatt giftiga efter torkning, till exempel stånds, alsikeklöver, johannesört, åkerfräken och örnbräken, därför är det viktigt även för vallfoderproducenten att hålla koll på vad som växer i vallarna. Enligt Kjell Wejdemar på Jordbruksverket så är det foderföretagarens ansvar att se till att det foder som produceras är säkert vilket innebär att om man har problem med t.ex. stånds i vallen eller betesmarken så måste åtgärder vidtas för att förhindra att djuren får i sig växten.

Stånds (Senecio jacobaea L.) är en ganska ovanlig men giftig växt och den förekommer mest i södra Sverige men kan finnas ända upp i Norrlands kusttrakter. Den är en flerårig ört, blommar i juli-augusti, har gula blommor och kan bli upp till en meter hög. Stånds växer på sandig och grusig gräsmark, skogsbryn och kulturmarker. Mer information om stånds och hur den bekämpas hittar ni här hos Jordbruksverket och här hos SVA. Länsstyrelsen i Skåne har tagit fram ett informationsblad som ni hittar här.

Alsikeklöver (Trifolium hybridum L.) är en flerårig ört, blommar i juni-augusti, med vita till rödlätta blommor och den kan bli upp till 4 dm hög. Den är vanlig i hela landet utom i fjälltrakterna, den växer oftast på kulturpåverkad mark och odlas även som vallväxt. Alsikeklöver kan orsaka fotosensibilitet och leverskador hos häst, men vad det är för toxisk substans i växten som orsakar detta är ännu okänt. Vissa fröblandningar innehåller alsikeklöver och de bör undvikas till hästbeten och hästvallfoder. Läs mer om alsikeklöver här hos SVA.

Johannesört (Hypericum perforatum L.) är en flerårig ört som blommar juli-september med klargula blommor och den kan bli 70 cm hög. Den är vanligt förekommande från Skåne till Uppland och sällsyntare upp till Ångermanland. Den växer i ängsmark, skogsbryn och på bergknallar. Den är giftig för hästar och den är giftig även i torkat tillstånd.

Åkerfräken (Equisetum arvense L.) är en mycket vanlig flerårig art som förekommer i hela landet. Den kan bli upp till 4 dm hög och har vitaktiga skott som bildas tidigt på våren och den växer i nästan alla miljöer. Åkerfräken kan ge både brist på vitamin B1 och neurologiska förgiftningssymtom.

Örnbräken (Pteridium aquilinum (L.) Kuhn) är en mycket vanlig ormbunke som förekommer i nästan hela landet förutom längst i norr. Den växer i skogar, på hyggen och banvallar men även i igenväxande hagar och annan kulturpåverkad mark. Hela plantan är giftig och skotten innehåller även cancerogena ämnen. Hästar behöver konsumera en rätt stor mängd örnbräken för att kliniska symtom ska uppträda.

För att fördjupa sig i ämnet giftiga växter kommer här tips på mera läsning:

Examensarbete från 2011 av Niina Kangas: Giftiga växter för hästar på sommarbete

För bilder och beskrivning av växter: Naturhistoriska riksmuseets ’Den virtuella floran’

Sara Muhonen, AgrD

Källor:
Anderberg A & Anderberg AL. Naturhistoriska riksmuseet, Den virtuella floran: http://linnaeus.nrm.se/flora/

Frape D. 1998. Equine Nutrition and Feeding. 2nd edn. Blackwell Science Ltd. UK.

Kangas N. 2011. Giftiga växter för hästar på sommarbete. Examensarbete 345, Institutionen för Husdjurens Utfodring och Vård, SLU, Uppsala.