Pages Navigation Menu

Vilket grovfoder ska hästar med EMS äta?

Vilket grovfoder ska hästar med EMS äta?

I fredags besökte jag Hippocampusdagen på Ultuna och lyssnade på Johan Bröjer som är docent i internmedicin för häst och arbetar på Institutionen för Kliniska Vetenskaper, SLU. På ett mycket pedagogiskt sätt beskrev Johan hur insulinresistens fungerar, kriterier för EMS, vad vi vet idag och rekommendationerna för hur dessa hästar ska utfodras. Jag ska försöka återge delar av hans föreläsning.

EMS är förkortningen för ekvint metabolt syndrom och huvudkriterierna för att en häst ska ha EMS är: insulinresistens (IR), generell fetma och/eller regional fettansättning och hästen ska ha fång eller ökad risk att utveckla fång (som inte är relaterad till andra sjukdomar såsom kvarbliven efterbörd, diarré, transportsjuka mm).

Insulinresistens (IR)

Ett av de viktigaste kriterierna för att ställa diagnosen EMS är insulinresistens. Definitionen för IR är: nedsatt förmåga att vid en given insulinkoncentration sänka blodsockernivån. När en frisk häst äter stiger koncentrationen av glukos i blodet och insulin frisätts, vilket gör att glukos tas upp och lagras in som glykogen i muskelceller och som fett i fettceller. När en häst med IR äter fungerar den här processen sämre. En häst med IR har låg insulinkänslighet vilket innebär att mycket stora mängder insulin kan behöva frisättas för att glukosen i blodet ska tas omhand. Hos häst är IR kompenserad, hästen har låg insulinkänslighet och ett onormalt högt insulinsvar vid glukos- (socker)intag, dvs. med det ibland extremt höga insulinsvaret lyckas den kompensera och hålla blodsockernivåerna i schack. Hos vissa individer kan den kompenserade IR utvecklas till typ 2 diabetes.

Fetma

Regional fettansättning vid EMS uppstår framförallt i mankammen, bakom skulderbladen, i området kring svansroten och i skapet respektive kring juvret. Forskarna har länge misstänkt att generell fetma spelar en roll i utvecklingen av EMS eftersom ökad mängd kroppsfett ökar det lokala och systemiska inflammationssvaret, vilket leder till IR och rubbningar i ämnesomsättningen. Senare forskning har däremot inte kunnat visa ett entydigt samband mellan fetma och inflammationsmarkörer. Praktiska försök har genomförts där hästar gjorts överviktiga och det har inte visat sig orsaka IR. Men studier har även visat att feta ponnyer som bantats har förbättrat sin insulinkänslighet. Därför finns nu en ny reviderad klinisk bild av EMS-patienten; alla överviktiga hästar har inte EMS och alla hästar med EMS har inte generell och/eller regional fettansättning. Detta innebär att viktminskning kan resultera i förbättrad insulinkänslighet men att den underliggande metaboliska rubbningen sannolikt finns kvar.

Vilka hästar utvecklar EMS?

Förmågan att utveckla EMS är troligtvis rasbunden och det är främst de mera lättfödda hästraserna som är drabbade. De hästraser som verkar ha lättare för att få EMS är bland andra Dartmoor, Welshponny, Shetlandsponny, Islandshäst, Arabiskt fullblod, Tennesse Walking horse, Morganhäst, Pura Raza Espanola och Paso Fino. Fetma verkar inte vara den direkta orsaken till EMS. Fetma är snarare en markör för en underliggande metabolisk rubbning som i samverkan med omgivningsfaktorer som fel utfodring och bristande motion leder till övervikt och regional fettansättning.

Behandling av hästar med EMS

Hos häst finns det ingen framgångsrik behandling med läkemedel för att förbättra insulinkänsligheten. Vad som går att göra är att lägga om skötsel, motion och utfodring. Ökad motion är viktigt men kan samtidigt vara svårt med hästar som haft fånganfall. Fysisk aktivitet leder till viktminskning och bättre insulinkänslighet.
Den feta EMS-patienten bör bantas för att minska hästens fettdepåer, vilket kan förbättra insulinkänsligheten men sannolikt har hästen kvar den grundläggande metaboliska rubbningen. Att banta en häst är lättare sagt än gjort men en grov riktlinje kan vara att minska fodergivan till ca 75-85 % av underhållsbehovet (MJ).

Ta bort stärkelserika kraftfoder (spannmålsbaserade, havre, korn) och sockerrika foder (betfor, melass), och använd senare skördat grovfoder så lågt i sockerinnehåll som möjligt. Vallfodret kan med fördel blandas ut med halm. Fördela fodergivan så jämn som möjligt över dygnet och försök förlänga ättiden i den mån det går. Detta sätt att fodra syftar till att minska insulinresponsen hos hästar med EMS, då de till skillnad mot friska hästar har ett onormalt högt insulinsvar. En hög insulinrespons efter utfodring ökar risken för fång hos EMS-hästar.

Det är inte alltid det räcker med att fodra grovfoder med lågt sockerinnehåll, vissa individer har visat en enorm insulinrespons även på grovfoder med lägre socker. Det verkar vara viktigare att fördela fodergivan jämnt över dygnet i mindre portioner. Dessutom får vi inte glömma att när det gäller friska hästar behöver vi inte vara rädda för socker, grovfoder med högt socker- och proteininnehåll kan vara positivt för högpresterande hästar.

Bete innebär ett okontrollerat intag av näring och därför också ett okontrollerat intag av socker och okontrollerat hög insulinrespons. Det försvårar dessutom eventuell bantning. Därför är rekommendationen att hästar med EMS inte ska gå på bete förrän IR förbättrats markant.

Sara Muhonen, AgrD

Källa:
Bröjer J 2014 Vad är ekvint metabolt syndrom? Hippocampusdagen 14 november 2014, aktuell hästforskning vid SLU och SVA, Hippocampus Hästar, Uppsala.